I det verk som känns mest centralt berättar hon om födelsen, livet och döden. En soffa att födas i en annan att dö i och livet däremellan. Döden yttrar sig som en underskön fjäderskrud i skimrande blått, målad på handgjort papper. Som en ängel.

I en serie skiktmålade porträtt visar hon sina anmödrars kloka drag tillsammans med ett självporträtt. De starka anmödrarnas uttrycksfulla, vibrerande drag viskar till henne, ger styrka och hopp.Skiktmåleriet återkommer i ”Fem objudna gäster” där hon bland annat kopierat konsthistoriska bilder och ikoner i en installation med porträtt och mattallrikar.

I samma rum, som en kommentar med porträtt och självporträtt, finns torrnålsgrafik av Axel Fridell.
Karin Kämsby

I utställningen har AnnaLena Sondell gjort installationer med möbler och föremål ur Qvistska samlingen tillsammans med eget skiktmåleri, kalligrafi och måleri på skuret, handgjort papper.

Konstnärinnan är uppenbarligen fascinerad av ord, tecken och skrift. Hennes egen skrift, hennes eget uttryck, är mer ordlöst.

De Andras verbala flöde blir till arbetsmateriel, dekorationer. Kanske använder hon deras texter i sitt skapande för att oskadliggöra dem, eller helt enkelt få tyst på dem? Texterna förlorar sitt innehåll och blir vackra tecken på skönt format och beskuret papper.